runningalone

Ja det är helt sjukt, men i morgon får jag nyckeln till min nya lägenhet. Jag kan fortfarande inte fatta att jag ska bo någon annan stanns än på Lappis i mitt korridorrum. Det känns lite som att det är här jag hör hemma i Sthlm för det här är det enda stället jag har bott på, men varje gång jag måste gå ut i köket så blir jag sur, så det ska bli skönt också. I morse tex när jag kom ut och skulle äta frukost var det möggel i kaffebryggaren, jag har i och för sig aldrig använt den och tänker inte göra det, men det är så äckligt när folk inte diskar efter sig. Det tråkiga med att flytta nu är att det har kommit 2 nya tjejer, vilket är roligt och positivt för korridoren. Jag tror att den håller sig finare med fler tjejer, men men...

Nu har skolan börjat på allvar igen, vi har vart i skolan 8h i sträck 2 dagar nu men vi har vart rätt duktiga också och lärt oss endel. En rätt sjuk sak som hände idag som i alla fall jag kan skratta åt, det var när vi skulle in på Termo övningen. Vi är uppdelade i 4 grupper och alla har olika lärare och klassrum. Tydligen är våran lärare bäst så det va i princip krig in. Det var som att det låg tusenlappar på golvet och alla ville åt så många som möjligt eller att en stor idol skulle komma och alla ville stå längst fram för att se bäst, bara för att komma i rätt klassrum på en termoövning... Helt sjuk tycker jag.

En nästan ännu sjukare sak är att det är sista januari och vi har ingen snö alls, det har verkligen inte varit någon vinter alls. Vissa dagar känns det som april och man längtar efter sommaren, men så kommer man på att det bara är januari och det är ett tag kvar. Som tur är har vi ändå drygt 2 veckors påsklov. Det blir nog härligt, speciellt när jag dessutom ska till Spanien den ena veckan. :)

Men nu ska jag fortsätta planera för flytten.. :)

Ja då sitter jag här förkyld... Jag hade tänkt träna idag och igår med, men man vågar inte riskera nåt nu. Kan inte bli riktigt sjuk, måste ju klara av att gå till skolan. Fast det är rätt jobbigt när man har ont i öronen, halsen och är jätte snuvig. Men jag överlever nog.

Tyvärr är det över en vecka sen jag tränade, inge kul alls. Då körde jag bas faktiskt, första gången jag tränade det på Friskis & Svettis. Intensiv är mer min grej, men mamma sa att hon som hade bas/styrka passet var bra så jag var tvungen att prova. Och hon hade rätt, dessutom var det fullpackat med folk, även om konditionsdelen inte gav nåt för mig så var styrkan lika jobbig som på medel och intensivpass så det var bra.
En av de roliga sakerna med att träna på Friskis är faktiskt att kolla på allt folk. Nu var det ett baspass så jag hade inte så höga förväntningar på folk, men jag blir så glad när jag ser dem som har det lite jobbigt och de kämpar på riktigt bra. Då blir jag inspirerad att hjälpa människor med träningen. Att få dem som behöver träna att träna, det skulle verkligen vara en dröm att bara få göra det. Men jag tror att jag skulle tröttna, så jag tror jag ska försöka hitta nåt sånt uppdrag till fritiden, när jag nu får någon sådan.

Så nu när jag är sjuk och skolan har inte börjat på riktigt än har jag inget att göra, sitter och lyssnar på ett album för 2a gången på rad... Mika, jag tycker han är rätt bra. Man blir liksom glad av det. Men jag försöker njuta av att inte ha något att göra innan man köpt alla böcker och sitter fast igen, så jag tror denna helg blir rätt lugn, jag har ju inga pengar direkt heller, så det måste blir rätt lugnt...

Idag var vi på studiebesök med skolan, på Scania, rätt kul och intressant. Tror jag skulle kunna tänka mig att jobba där. Så nu började jag fundera på vilken inriktning man ska välja, finns 19 st!!! Rätt svårt, men antagligen blir det någon bred. Jag tycker om att köra på den principen, så slipper man välja så mycket. Det är så drygt. Men det ska bli kul att kanske läsa nåt som inte är så hårt och mycket teori. Alla dessa satser och definitioner osv...

Jag tänker tillbaka på London också, det var så roligt där. Här är en bild från teatern som vi såg "We will rock you" på, det var 2a gången jag såg den där, men den musikalen är så bra. Det går knappt att beskriva känslan man får i kroppen när de sjunger, speciellt när det är någon med en extra bra röst, enligt mig. Synd att svensken, Peter Johansson, inte var med denna gång för han sjunger riktigt bra.



Marcus har hjälp mig lite med färgbyterna här också, vad tycker ni?

Ja som jag kan förstå så undrar ju vissa vilken tröja det var. Här har ni den: http://www.ginatricot.com/se/#/product/2136 , jag hoppas länken fungerar.

Nu är det bara en dag kvar i Dalarna, sen bär det av mot stan igen. Känns rätt skönt för jag har verkligen inget att göra här när det inte är någon annan hemma.
Igår bakade jag 70 bullar, rätt små, en sockerkaka och gjorde ett antal portioner köttfärssås... Så idag vet jag inte alls vad jag ska göra förutom att jag och mamma ska träna i kväll, så det blir skönt. :)

Ja då är det bara en vecka kvar av lovet, men det känns som vi haft två månaders lov, inte bara tre veckor, men det var behövligt.

I helgen har jag varit i Gävle hos Elin, första gången jag var där och hälsade på henne, vilket var väldigt roligt. Bra att jag till slut åkte dit när jag fick lite tid över, gäller att passa på. Jag fick äntligen träffa hennes kompisar som jag hört så mycket om i ett och ett halvt års tid.
På lördagskvällen började vi med att laga fin middag, en Ida special... (pastasås), sedan gick vi vidare till Elins kompis Linda som bodde i korridor. Det var rätt intressant att jämföra korridorlivet där mot mitt i Stockholm. En sak som jag tyckte märktes det var att det var mycket färre utbytesstudenter i Gävle, på Lappis känns det som det är fler utbytesstudenter än svenskar. Rummen var också lite nyare, typ 30 år, vilket märktes... Årshyran var också lägre där än i Stockholm, fast de hade 2m^2 större rum, inte så konstigt kanske med tankte på Stockholms hyror.

Efter att, vad jag tror, Elins närmaste kompisar hade samlats i Lindas rum gick vi en våning ner där det var korridorsfest, rätt trevligt att träffa folk, dock inga teknologer, men pedagoger är rätt trevliga de med... Efter några omgångar singstar och trasiga glas så bar det av mot stan.
Vi började med ett ställe som jag tror hete Goya, som var ett litet snobbställe, men det fanns rätt olika folk där. Vissa var riktigt gamla, enligt mig, och andra var "wanna be stureplanare" och några få såg ut att verkligen höra hemma där. Dock var det inte riktigt ett ställe för oss, rätt tråkig musik, bara tekno, så vi bestämde oss för en utmaning. Som fattiga studenter ville vi ju inte betala inträde till ett till ställe så vi satsade på att få komma in gratis. Janiki gick duktigt fram till vakten och frågade om vi inte kunde få komma in gratis då vi haft så tråkigt på Goya hela kvällen, och tydligen var vakten på bra humör så vi kom in gratis. Detta ställe var desto trevligare med lite yngre folk och inga "wanna beare".
Det mystiga på detta ställe händer dock när vi sår i kön till garderoben på väg ut. En ganska ung tjej, rätt kort i grå grovstickad polotröja kommer fram till mig och säger nåt i stil med "Du har den fulaste tröjan jag någonsin sett". Så klart blir jag ju rätt förvånad då detta aldrig hänt mig förut och jag blir först tyst, och är inte riktigt med på vad hon sa frågar jag "va?" och hon upprepar i princip frasen och då jag sedan får tillbaka talfrömågan och yttrar nåt inte allt för snällt tillbaka, säger hon något liknande igen och går sedan.

Detta fick mig att tänka på om man verkligen kan säga att nåt är fult. Okey om nån har trasiga kläder eller liknande, men annars känns det som att man kan ha på sig vad man vill, det är ju ens egen stil, eller?
Visst kanske det inte är den personens stil och den då inte gillar det, men är det verkligen fult? Det beror väl på definitionen av fult. På wikipedia står det "Fulhet är motsatsen till skönhet.", men då måste man ju först bestämma vad skönhet är och enligt wikipedia "Skönhet är ett värdeladdat begrepp som används i skiftande betydelser. Huruvida skönhet är en objektiv egenskap hos tingen eller om "skönheten ligger i betraktarens öga" är alltjämt under diskussion."
För mig sitter skönheten i betraktarens öga, för alla människor tycker ju inte om samma saker och tycker att olika saker/personer har olika mycket skönhet. Så att säga en sådan sak känns ganska meningslöst, men visst hon får väl tycka vad hon vill, men jag bryr mig inte om nån obekant tjejs åsik...

På onsdag bär det av mot stan igen. (Bild tagen av Marcus.)



Dock blir det ju ganska snart en flytt vilket jag verligen ser fram emot. Men innan dess börjar ju skolan och en ny termin. Man kan ju i alla fall hoppas att vi får några helger lediga i vår.

Ja då var man hemma i Dalarna igen, rätt sjuk. Känns som jag vart över allt senaste veckan.
Det började ju med att jag och Marcus åkte till Stockholm för att jag skulle till London, efter London var jag hos Marcus i 2 dagar och sen så är man hemma igen, väldigt mycket resande, men det är ju kul.

London var underbart, precis som förra gången jag var där. Jag och Linda gick väldigt bra ihop tycker jag, kändes som vi inte ens behövde prata med varandra för att veta vad den andre ville, men så brukar det ju vara i skolan å.
Vi siktade in oss på lite svårare saker som att åka buss i stället för tunnelbana. Tunnelbanan i London är i och för sig rätt olik Stockholms, det är mycket fler linjer, men mindre tåg och det går mycket långsammare. Med bussarna får man dessutom se mycket mer än med tunnelbanan, och man slipper alla dessa labyrinter.

Jag fundera på om det inte går fortare och är kortare att gå på Oxford street än att ta tunnelbanan en station. För man går ju så mycker nere i dessa gånger som ser ut som rått gångar. Det är svårt att förstå att de har byggt ett så konstigt system med tunnelbanestationerna där, och det är i princip omöjligt att vara rullstolsbunden och åka tunnelbanan, lite diskriminering. Det var kanske en av tio stationer som var handikappanpassade, och alla affärer med alla dessa trappor. Om jag skulle vara handikappad så att jag inte skulle kunna gå normat skulle jag inte bostätta mig i London utan mycket hellre i Stockholm.

Med tanke på handikappad, så var det rätt kul när jag åkte tåget hem idag, jag åkte som vanligt i djurvagn... :) känns lite dumt att säga så, farmor tex skrattade när jag sa att jag brukade boka djurvagn i stället för vanlig, men det är mycket skönare. Mycket mindre folk och oftast inga skrikande barn. Och så är det så många söta djur.
Den här gången var det 2 djur med. En kanin och en hund. Det intressanta var när ägarna till de bägge djuren började prata med varandra. Det var inte det lättaste, för kaninägarna var ett gammalt par över 70 år bägge två, som jag tror kom från Malung, och hundägaren var en dam från USA, som dessutom verkade ha svårt att se eller nåt liknande för hon hade med sig en ledarhund.
Det var en ganska rolig diskussion, ni kan tänka er ett gammalt par från skogen som ska försöka prata engelska med en dam/tant som inte alls kan svenska, och dessutom verkade ha svårt att se. Ändå är jag rätt imponerad att den gamla gubben kunde göra sig rätt förstodd på sin engelska, men jag fick veta att han hade varit pilot och antagligen rest endel så han hade väl tränat upp engelskan. Det var värre med hans fru, till slut verkade hon ge upp och pratade bara med sin man på svenska.
Jag är rätt imponerad av den amerikanska damen som åkte tåg helt själv med hunden. Hon berättade för de andra om en olycka med hunden i en hiss, som var rätt otäck och påpekade att hon inte skulle klara sig utan hunden, så det är kanske hunden man ska vara imponerad av.

En till konstig sak när man reser är känslan man får när man kommer hem. Man har nyss vart på en helt främmande plats och plötslig är man hemma igen, det känns alltid så konstigt. Det spelar ingen roll om man åker från London till Stockholm eller från Stockholm till Gustafs, det blir samma sak. Det är som det är svårt för huvudet att fatta och ställa in sig på var man är. Jag funderar på varför det blir så.

En utförligare rapport om London kommer senare när mitt usb minne vill funka...

Ja då var det ett nytt år, gäller att komma ihåg att skriva 2008 på tentorna. Känns rätt sjukt att det var 1,5 år sedan jag började på KTH, tiden går så fort. Snart är man väl klar, läskigt... :S
Men om en månad så flyttar jag i alla fall, jag längtar så mycket. Ska bli så skönt med helt eget, allt är ens eget och man behöver inte slåss om plattorna på spisen... men tyvärr är ju hyran lite dyrare... 3900kr/ månad. Det känns rätt sjukt att det ska vara så mycket dyrare att bo i Stockholm än i andra delar av Sverige, vi borde ju få högre studiebidrag, tycker i alla fall jag. men men, det finns ju många fördelar med Stockholm. Jag hoppas jag ska hinna utnyttja dem efter jag har varit i London, då är det ju ändå 2 veckors lov kvar, så skönt. Jag har lite börjat vänja mig av att vara ledig nu, men lite läskigt när man ska börja igen. Jag tänker lite på att jag ska börja det vanliga sen igen och försöker tänka positivt, ladda mentalt för en ny termin.

Vi ska läsa termo, elektro och produktframtagning. Jag hoppas det inte blir för drygt så man får lite fritid. Vissa som har läst en termo säger att den är soft, så man hoppas på det. Men elektro känns lite läskigt. När det dessutom står att de som har gått maskin har rätt förkunskaper från fysiken, men vi som gick öppen ingång har ju inte läst någon fysik direkt, blir man lite orolig, men det ska jag inte tänka på nu.

I morgon åker jag tillbaka till Stockholm och på kvällen åker jag ut till Linda så jag är där och slipper åka dit mitt i natten, flyget går typ tjugo i sju... Jag oroar mig för att inte allt ska stämma och vi inte ska få flyga. Men själva flygningen är väldigt rolig. När vi väl har checkat in på hotellet ska det nog vara lugnt, bara dra runt i London i 4 dar.. :)

Nu ska jag laddad det sista innan London, det är ju endel att tänka på, pund och sånt. Men det ska bli så kul. Batterina är på laddning...